I kväll ska jag på London Printfair. Gratis inbjudan per post (ja, ja, jag får väl inte så många) och rykte om champangebar gör att jag är spänd i förväntan. Dessutom är det extra fint att den hålls i anrika Burlington House i Piccadilly.
Mingel bilder o lite fina prints kommer snart på en pipa nära dig (www.thisispipe.com).
Orangea kavajen, ormskinnet, kameran och iväg. . .
x
Nu har det regnat i snart trehundra år. När ska den engelska himmelen sluta sig? När ska vi få lite väderombyte? Det skulle till exempel sitta fint med lite londondimma om morgonen. När jag tänker efter var det sjukt länge sedan det var sådan där riktig londondimma!
Ni som inte vet vad riktig londondimma egentligen är, lyssna på vad herr Ture Sventon säger:
”Den engelska londondimman åtnjuter ett stadgat världsrykte. Londondimmor i andra länder är det nästan alltid något fel på: antingen är de för tunna och blaskiga, eller också uppträder de bara kring höga bergstoppar, dit det är svårt att ta sig upp, eller på sanka ängar, där ingen har någon egentlig glädje av dem. Den engelska londondimman sänker sig bekvämt över själva staden, så att man har den nära till hands. Den är vidare av en fast och god kvalitet, som motstår varje påfrestning. Ingen annan stad kan frambringa en så förstklassisk londondimma som London.”
. . .eller var det Ture Sventon som sa det? Ju mer jag tänker efter så ju mer inser jag att det nog var Andres Lokko som sa det i alla fall.
Jag tycker förresten att det börjar bli jobbigt med alla turister på Abbey Road. I snart tre år har de förhalat min dagliga commute in till stadens kärna. Jaaaaa, det är ju lätt att protestera vad gäller eventuell flytt av övergångsstället utanför Abbey Road studios, när man INTE bor i närheten.
Jag anser i alla fall att de kan flytta övergångsstället till Italien, det är ju ändå i princip bara italienare med gröna sprayburkar som hänger utanför studion o skriver, “All you need is Love”, “Luigi was here”, “I love Mario” etc. . .
W9 idag , yey
Favokatterna poserade för mig. . .
Usch vad Jag mår dåligt. drack tre öl i går (ack o ve) o min ända lunch/middag/snack var en scone och en babybel ost, dessutom tränade jag vid fyra. Himla dum kombination, rekommenderas inte!
Men så damp följande bok ner i brevlådan och räddade mig från min misär (det är schyst med lördagspost). Himmelens glad att jag lyckades få tag på upplagan med Edward Gorey’s fina omslagsillustration.
Ah vilken dag! Jag klev upp i ottan för att så äntligen skicka iväg alla mina ansökningar, men vad händer? Jo ack o ve, en server kraschar, en annan vägrar tydligen att spara om man använder sig av symboler såsom & eller konstiga bokstäver (å,ä,ö), Dessutom är en hel lååååång ansökning plötsligt borta och min annars så förtroliga mail vägrar skicka filer. Nu först klockan 14.40 har jag läget någorlunda under kontroll, och det är dags för kaffe!
Jag har i alla fall inskaffat mig en perkulator, eller perk som den så fint kallas i min familj; läs perken, komplett med svensk/engelsk plugg Den är direktinflugen från Svearike. Ska bara se hur länge den håller innan Londons cokainvatten har lyckats få dess innanmäte att vittra sönder på samma sätt som det vittrat sönder sin urbefolknings tänder.
(Äh, de sista var en överdrift, det är förstås lemonad i alla dess former, Iron-Brew och Honey Comb som förstört deras tänder)
Snart bär det av till Marylebone för fredagsdrinkar i solen.
Perken!
Ovan har ni den officiella avantgarde Hampstead’s läslista på hög.
Ps.Angående the the Kooples vårkampanj 2012, Peter Doherty har antigen bantat, är en jävel på att hålla in magen eller det mest troliga, is back on the smack!
I går var Tam och TV landet på mittuppslaget i Guardian. Det är stort! (även om artikeln INTE handlade om honom). Vidare så kom våren tillbaka, dvs solen och i och med det pryddes NW3s gator av x antal bara armar och ben. Självklart bars den ultimata fotbeklädnaden för marsmånad på denna kalla och fuktiga ö; flip-flopen, av en hel arme sommarsuktande britter. Själv bar jag halsduk och kängor.
BBC tips:
the Anti-Social Network om sociala medier´s baksidor…. sehr intressant!
Tittar på debatt på svt play. Varför är det så många svenska tjejer i 30-årsåldern som har undercut och tusen tatueringar? Inte snyggt punkten
Okej de var kanske det viktigaste i debatten, men jag undrar ändå.
Solen som stekt över London sen i Lördagsmorse var så plötsligt borta, osten var slut, byggjobbarna började åter borra i min vägg och rakt igenom min hjärnbalk, det var helt enkelt en suck och pust morgon. Sådana morgnar får man ta till vardagstricket unna-sig-själv-nått, typ äta lyxfrukost på Ginger & White. Tidiga timmen är förresten enda gången på dagen då man kan få ett bord där. Alltså innan alla yummy mummies och kladdiga barn hittat dit.
Jag har bestämt mig för att börja skriva ner vad jag faktiskt gör. Min absolut bästa förmåga har alltid varit mitt minne, men på senare år har jag börjat blanda ihop det mesta. Bloggbok är mitt första försök att räta ut vad som egentligen händer. Att skriva på svenska är dessutom ett ypperligt sätt att att sluta upp med särskrivningar, något man som svennebritt annars lätt tar till eftersom det är en slags grundpelare i det engelska språkets uppbyggnad.
0 comments: